Men frågan är om inte Mats Preger har en ännu bättre idé när han tänker sig slå ihop detta med idéerna om en metanolekonomi. Om vi istället för att skicka koldioxiden ner i berggrunden låter den bli metanol i reaktion med vätgas producerad med billig nattel från vindkraft etc kan vi ersätta fossilt fordonsbränsle med inhemskt producerad metanol. Då minskar utsläppen av fossil CO2 lika mycket men på köpet får vi ett mindre beroende av oljeproducenterna och framtida oljekriser och kan etablera en uthållig transportinfrastruktur utan att gå över till elbilar.

Det är sånt här man önskar att banksektorn använde sitt kapital till istället för diverse finansiella, destruktiva produkter. Nu hoppas jag att bruksledningarna på t ex Skoghall eller Gruvön börjar räkna på detta och erbjuder allmänheten att teckna aktier i en sådan satsning.

Olah verkar vara en teknikoptimist och är övertygad om att fjärde generationens kärnkraft som drivs med kärnavfall och slutligen  fussionskraft kommer att ge oss stora mängder utsläppsfri energi. Men transportsektorn kommer även då att efterfråga metanol. I framtiden kommer troligen förbränningsmotorer att ersättas av bränsleceller som likt batterier producerar el direkt från metanol och luft men till skillnad från batterier behöver de inte laddas utan tankas med bränsle vilket ger oerhört mycket bättre räckvidd och sparar vikt. När de fossila källorna är slut kan metanolen utvinnas genom att samla in luftens CO2 och låta den reagera med vätgas H2 som skapats genom elektrolys från kärnkraft, sol och vind. Men CO2 halterna förblir höga så länge inte CO2 fångas in och lagras i underjorden eller omvandlas till kalksten etc.

En fundering jag slås av är hur skogstillväxten ökar med stigande CO2? Kan massiv beskogning av världen binda tillräckligt mycket CO2? För Sveriges del är det troligen möjligt att tillverka merparten av metanolen för transportsektorn från skogsråvara. Här hoppas jag att Gillberg lyckas få in de pengar han behöver för en anläggning i Hagfors som skall producera 500.000 ton metanol om året.

Det som är sympatiskt med en världsekonomi baserad på metanol istället för olja och gas är att i princip alla länder på jorden kan bli producenter och vi slipper de konflikter som är orsakade av oljan. Vind- och solkraft kan övervinna sina nackdelar med att producera ojämnt över tid genom att småskaligt generera metanol nära kraftverket. När det inte blåser får en bränslecell använda en del av metanolen och skapa ström. Billig nattel gör metanol och skapar välbetald el vid effekttoppar under dygnet.

Algsoppa kan bli resurs

Mitt andra Almedalsseminarium handlade om att utvinna biogas ur ruttnande alger och tång i Trelleborg. Eftersom det forskas en del på att odla alger i processvatten från t ex massaindustrin var det intressant att få denna vinkel med ”viltfångade alger”. Här berättades att tillväxten av biomassa är ca 40 ggr snabbare per ytenhet än för all annan sorts odling av energigrödor. Jag har förgäves sökt svar på vilka nivåer/kvadratmeter det kan handla om men jag gissar att det inte är många kilowattimmar om året. Jag trodde i ett skede att detta kunde vara svaret på lagring av solenergi. Istället för att göra varmvatten skulle solfångarna intensivodla alger på våra hustak. För att ytterligare höja effekten i fotosyntesen skulle man bubbla i koldioxid i höga halter. Men med tanke på att en värmesolfångare kan utvinna ca 400kWh/m2 och år så lär fotosyntesens verkningsgrad vara mindre än en procent. Låter rimligare att skörda havets biomassa istället och samtidigt minska utsläppen av metangas, öka strändernas attraktivitet för turism och återföra näring till jordbruket. Man hade gjort beräkningar att bara genom att ta tillvarata de ca 30.000 ton tång som driver iland varje år kring Trelleborg skulle man återta 10 ton fosfor att jämföra att Sveriges totala reningsmål för Östersjön är 240 ton!

Mängden biogas i utbytet var ännu inte analyserad men man skall starta en pilotanläggning i höst. Projektet heter WAB, Wetlands Alge Biogas. Här finns även en beskrivning som pdf. Där kan man läsa att algerna kan komma att utgöra 10% av biogasprdouktionen i Eons nya anläggning. Detta motsvarar ca 30 GWh vilket skulle ge 1000kWh/ton alger. Inte så illa! Ruttnande alger och tång kring Trelleborg skulle alltså motsvara 3 miljoner liter bensin – årsförbrukningen för 3000 personbilar!

Energiekonomen Niclas Damsgaard på Sweco gav först en inledande beskrivning av prisutveckling och orsaker sen avregleringen 1996. Det fanns orsaker till allt med ingen kommenterade de våldsamma kasten i priser som rimligtvis måste vara en guldgruva för spekulanter och fresta till manipulation av utbudet från de tre stora dominanterna Vattenfall, Fortum och Eon.

Det rådde ganska stor enighet om att oavsett form för elprissättningen, marknad eller reglering, kommer vi aldrig att få en framtid med lägre priser. Därtill är miljöomställningen och efterfrågan på energi globalt alltför starka krafter. Till och med sossarna i panelen var inne på den förutsättnigen även om de försökte frammana en bild av att om de fick styra upp marknaden så skulle det nog kunna bli billigare.

Min tolkning är att industrins representanter inte i första hand är bekymrade över ett högt pris utan över att det är så oförtsägbart och varierar så kraftigt att det inte går att göra några säkra investeringsprognoser. Stefan Fölster på Svenskt Näringsliv och Näringsdepartementets representant var inte särskilt överens om orsakerna till den relativt svaga investeringsviljan i industrin men i den politiska panelen rådde konsensus kring att en blocköverskridande energiuppgörelse för årtionden framöver är den klart viktigaste faktorn för att Sverige långsiktigt skall trygga sin elförsörjning. När argumenten lades på bordet kunde till och med jag vara beredd att ompröva min inställning till kärnkraft under en övergångsperiod. Med en osäker politisk majoritet för att låta kärnkraftindustrin återinvestera kommer det aldrig att ske. Men de alternativa energislagen hinner inte expandera tillräckligt snabbt för att ersätta de kärnkraftverk som faller för ålderstrecket om ca 15 år utan investeringar. Eftersom det tar ca 15 år att projektera och bygga ett kärnkraftverk finns risken att vi under en tidsperiod får elbrist. Här diskuterades att frågan är så infekterad inom Alliansen att man inte vågar flytta ett kommatecken. Folkpartiet vill bara satsa på kärnkraft och Centern vill helst ingen ha. Socialdemokraten i panelen antydde att om seriösa blocköverskridande samtal kom till stånd skulle kanske sossarna kunna kompromissa med något enstaka nytt kraftverk som ersättning för utkänta.

En annan intressant diskussion rörde elkundernas ökade möjligheter att påverka sin förbrukning genom införande av timdebitering även för småkunder. Detta är på gång inom kort. Då ökar kanske möjligheterna att kapa effekttoppar genom att avstå förbrukning som inte är absolut nödvändig. Även nettodebitering för småproducenter spås ge spännande effekter med t ex plusenergihus osv. Hoppas bara Skatteverket inte är så fyrkantiga att de fäller förslaget…

1. Ekonomiska incitament och spelregler skall alltid gynna fönyelsebar energi på bekostnad av fossil energi inkl kärnkraft.
2. Landsbygden måste få del av de värden som genereras från energiproduktion i bygden. Först då kan förändringar i landskapet accepteras.
3. Incitament för att minska transportutsläpp måste vara utformade så att landsbygdsutveckling inte motarbetas
4. Energihushållning skall löna sig mer än bara värdet av den sparade energin för att ytterligare stimulera investeringar i energisparande åtgärder.
5. Eventuella bidragssystem skall understödja inkomstutjämning t ex genom handel med energi/utsläppskvoter. Den som lever ett enkelt sparsamt liv skall kunna sälja överskjutande kvot till högkonsument.
6. Egenproduktion av elström skall kunna kvittas mot köpt energi utan skatt så att självhushållning premieras.
7. Elmarknaden återregleras så att stabila energipriser säkerställs.
8. Industrin tilldelas kvoter av billig energi som minskas gradvis för att stimulera effektivisering. Dyr energi kan köpas på en spotmarknad.

Tyck till och kom med fler förslag eller strykningar.

Men…

Det är nåt galet med denna storskalighet som gör samhället så sårbart när det skall lita på kärnkraft. I Sverige rusar elpriserna när några enheter kärnkraft står stilla. I Japan måste man införa ransonering när 25% av den totala energiförsörjningen slås ut pga en och samma händelse. När haverierna blir så fatala som i Japan kommer det dessutom att ta oerhört lång tid att bygga nya kärnkraftverk då det är projekt på 10-15 år vad det verkar. Vilka andra energislag har de ledtiderna? Inte ens stora vattenkraftverk…

Sen verkar varje större olycka blottlägga nya systemfel som kan gälla även övriga världen. Visserligen har vi varken jordbävning eller tsunamis i Sverige men visst kan man tänka sig scenarion typ sabotage där kylsystem slås ut. Ska det då bara vara att sitta och vänta på att rektorerna kokar torrt som man tycks göra i Japan? Man litar för mycket på att systemen skall fungera och konstruerar inte robusta självreglerande system. Om de nu kan bli det.

Jag hoppas att viljan att bygga nya kärnkraftverk i Sverige svalnar betänkligt efter dessa olyckor. Inga investeringar som inte tar fullt ansvar för alla framtida kostnader. Tveksamt om det blir lönsamt då. Det värsta som kan hända omställningen till förnyelsebar energi skulle vara om vi fick en ny period av billig ändlig energi från kärnkraft. Det behövs höga energipriser för att ge incitament till besparing och investering i sol och vind.

Jim Mason´s GEK. Ett modernt gengasprojekt för kraftvärme

Gengas förknippar nog de flesta som överhuvudtaget hört talas om företeelsen med bränslesurrogat under andra världskriget. Jag har just avslutat läsningen av Peter Havertons utmärkta bok Gengas-Dokument från en bister tid. Här beskrivs tekniken och de olika fabrikat och tillämpningar som fanns i Sverige under ransoneringsåren på 40-talet. Det är fascinerande hur snabbt tillverkningen kom igång och hur fort alla aggregat blev utskrotade när kriget tog slut. Det måste med andra ord ha varit en rätt bökig hantering. Startförberedelser kunde ta upp till 30 minuter och man kunde både bli koloxidförgiftad och nedsotad vid hanteringen. Men ändå kan jag lika mycket känna att här finns ju massor med lösningar som borde gå att damma av på nytt i energiaomställningens tidevarv. Det är också hedrande att två värmlänningar anses som de mest framgångsrika konstruktörerna. Axel Svedlund från Sunne var igång redan under första världskriget och fortsatte under hela mellankrigstiden trots omvärldens ointresse. Torsten Källe från Säffle tog ett mer ingenjörsmässigt grepp på vad han ville uppnå och gick till botten med hur processen fungerar och bör optimeras. Se gärna hans beskrivning med tydliga illustrationer.

Pivotsläpvagn för gengasaggregat

Man kan ju också fundera på om inte de enhjuliga pivot-släpvagnarna är en bra idé för att ge framtidens elbilar extra räckvidd och baggage vid långkörningar. Extrabatterier eller små laddaggregat som man hyr vid resan och kör småbil till vardags.

På gengas.nu finns det massor med beskrivningar och länkar till historiskt material och olika entusiastprojekt. Fokus ligger dock på fordon. Själv ser jag potentialen främst i stationär kraftvärmeproduktion. Det borde vara fullt möjligt att bygga aggregat som kunde jobba som komplement till mindre panncentraler eldade med flis eller pellets. Borde bli god lönsamhet att få 15-25% elproduktion ur bränslet som ändå skulle eldas. Avgaser o kylvatten utnyttjas förstås som värme. Totalverkningsgraden kan bli bra nära 100% med hög rökgaskondensering. Bilden överst är från ett amerikanskt försök av Jim Mason. Seriös hemsida. Kanske dags att hitta lämplig mjölkbonde med flispanna som försökskanin för en prototyp?