Ja det är titeln på en mycket intressant bok av nobelpristagaren i kemi Georg A Olah. Han går på ett pedagogiskt sätt igenom världen samlade energianvändning och de prognoser som finns om hur länge olja och gas kommer att räcka. En tes är att dessa resurser måste få en ersättning långt innan de är fysiskt helt slut. Peak Oil som anses ha uppnåtts ungefär nu innebär statistiskt att det finns ungefär lika mycket kvar som man förbrukat sen oljan började utvinnas i slutet av 1800-talet. Men eftersom takten är så oerhört mycket högre på förbrukning nu än då så måste främst oljan ha fått en ersättare långt före 2050. Annars kommer vi att få ständigt pågående oljekriser i världsekonomin. Naturgasen räcker längre men det finns stora risker med att transportera nedkyld gas i tankers. Skulle en sådan explodera är det att jämföra med en mindre atombombsexplosion. Pipelines läcker mellan 1-5% av gasen på vägen, metangas som är mer än 25 gånger starkare växthusgas än CO2. Författaren ser framför sig en utveckling där naturgasen omvandlas till metanol CH4OH i raffinaderier nära gaskällorna för att på så sätt få en säkrare och mer lättransporterad produkt. Då kan mackarna bara byta bensin och diesel mot metanol och dimetyleter baserad på metanol. Det som är skrämmande i boken är dock att författaren utgår från att de kommersiella krafterna kommer att se till att alla dessa fossila kolreserver förr eller senare blir uppeldade och att CO2-halterna till slut når 1000ppm från dagens 350. Klimatförändringarna skulle alltså inte stoppas utan eldas på. Han ser till och med en utveckling där man så småningom även börjar utvinna den infrusna metan sk metanhydrat som finns under permafrost och på djuphavsbottnar.
Olah verkar vara en teknikoptimist och är övertygad om att fjärde generationens kärnkraft som drivs med kärnavfall och slutligen fussionskraft kommer att ge oss stora mängder utsläppsfri energi. Men transportsektorn kommer även då att efterfråga metanol. I framtiden kommer troligen förbränningsmotorer att ersättas av bränsleceller som likt batterier producerar el direkt från metanol och luft men till skillnad från batterier behöver de inte laddas utan tankas med bränsle vilket ger oerhört mycket bättre räckvidd och sparar vikt. När de fossila källorna är slut kan metanolen utvinnas genom att samla in luftens CO2 och låta den reagera med vätgas H2 som skapats genom elektrolys från kärnkraft, sol och vind. Men CO2 halterna förblir höga så länge inte CO2 fångas in och lagras i underjorden eller omvandlas till kalksten etc.
En fundering jag slås av är hur skogstillväxten ökar med stigande CO2? Kan massiv beskogning av världen binda tillräckligt mycket CO2? För Sveriges del är det troligen möjligt att tillverka merparten av metanolen för transportsektorn från skogsråvara. Här hoppas jag att Gillberg lyckas få in de pengar han behöver för en anläggning i Hagfors som skall producera 500.000 ton metanol om året.
Det som är sympatiskt med en världsekonomi baserad på metanol istället för olja och gas är att i princip alla länder på jorden kan bli producenter och vi slipper de konflikter som är orsakade av oljan. Vind- och solkraft kan övervinna sina nackdelar med att producera ojämnt över tid genom att småskaligt generera metanol nära kraftverket. När det inte blåser får en bränslecell använda en del av metanolen och skapa ström. Billig nattel gör metanol och skapar välbetald el vid effekttoppar under dygnet.
