Betong och cellplast i ljuv förening?

Den senaste tiden har jag fått stifta bekantskap med Fagerdalas nya byggssystem i EPS-cement. En slags lättbetong där cellplastkulor limmas samman med cement. Produkten som golvrenovering med låg densitet har funnits länge men sen i höstas lanserar man hela byggnader. Ett antal villor håller på att färdigställas i stockholmstrakten. Det som gör materialet så spännande är att det ingår i ett helt produktionssystem med sikte på höga automatisering och kundanpassning. Stenhuskvalitet till priset av elementbyggda trähus. Mycket god lufttäthet i konstruktionen när såväl golv som väggar och tak görs i samma material. Inga köldbryggor i detta helt homogena material. Det enda som förbryllar är att det modesta lambdavärdet på 0,09 kan ge så bra energiprestanda som företaget påstår från de hus som byggts i Norge. Med 25 cm tjocka väggar och 40cm i tak menar man att man klarar sig under 50kWh/m2 och år exlusive hushållsel. Rena passivhusstandarden. Man har ingen teoretisk modell som förklarar konststycket men jag gissar att det bygger på täthet, värmetröghet och liten risk för byggfel.

Men hur unikt är materialet? Jag läser om Rastra som verkar snarlikt men uppbyggt som legobitar som förses med armering och betong efter att de staplats upp på plats.
I Sverige finns sen länge Dorotherms liknande system men där är det ren cellplast som bildar form. Troligen betydligt mer sårbart vad gäller brand, kemisk påverkan mm. På samma tema är Thermokub

En tredje princip är att innesluta cellplasten innanför relativt tunna ytskikt, sandwich helt enkelt.
Besta jobbar med plywood på ut- och insida. Brandfarligheten borde vara alarmerande. CTEN jobbar med tunna skikt av fibercement på sina block. Ser ut att ge gedigna hus men ganska krävande för hantverkarna för att få precision med små livskillnader mellan blocken.

Fagerdalas system sticker ändå ut i kraft av sin ambition att vara ett heltäckande produktionssystem. De åtar sig faktiskt att både leverera och montera till skillnad från de övriga som mer är materialleverantörer. Många fiffiga byggsystem har stupat på att de lokala entreprenörerna känner sig osäkra. Som alternativ skulle jag vilja lyfta fram Träullits helväggselement. Här är ett material som funkat i över 70 år och med hyfsat U-värde på 0,18 på en 40cm putsvägg. Nåt av detta vore spännande att prova i ett eget hus nån gång. Det skulle kännas skönt med ett homogent material som inte är så beroende av hantverkarens noggranhet med ångspärren. De passivhus som byggs nu kommer att vara mycket känsliga för slarv vid tillbyggnader och reparationer i framtiden. Hur länge håller förresten en plastfolie?