Att tillverka biobaserat kol och föra bort det från kretsloppet lanseras som alternativ till CCS-teknik där koldioxid samlas in och lagras i berggrunden. Jag har gjort en liten räkneövning som visar att biokol aldrig kan bli den enda lösningen för att minska CO2-halten i atmosfären men den kan likväl vara intressant på rent företagsekonomisk grund.
Den globala tillväxten av biomassa fixerar ca 100 Gigaton kol varje år eller 360 Gigaton CO2. Energivärdet i denna biomassa utgör ca 0,1% av den solinstrålning jorden fått på samma tid så man kan inte påstå att fotosyntesen har en hög verkningsgrad!
Totala utsläppen av av fossilt CO2 var 33,4 Gigaton 2010. Låt oss anta att de 2 miljarder människor som använder ved för sin matlagning mm förbrukar 10 kg ved om dagen. De förses med nya spisar som förgasar veden och tillverkar 2,5 kg kol/dag o person. Detta motsvarar 9 kg CO2 x 365 x 2 miljarder=6,57 Gigaton CO2/år. En imponerande mängd men fortfarande bara knappt 20% av det fossila tillskottet så CO2 halten skulle fortsätta stiga utan CCS-teknik.
Däremot kan det kommersiella värdet av detta kol vara väl så intressant för att skapa omfördelning av resurser från rika till fattiga länder. Om vi hoppas att en global utsläppshandel så småningom blir verklighet och prissätter CO2 till 700 kr/ton så ger det biokol ett värde på 2500kr/ton. De två miljarerna vedeldare skulle få en grundinkomst på 6,25/dag, ungefär 1 dollar/dag vilket kan göra stor skillnad för de allra fattigaste. De får också ett jordförbättringsmedel som kan öka deras skördar med kanske 50% vilket ger betydligt mer pengar. Incitamenten att göra kol driver fram ett hållbart skogsbruk som maximerar vedavkastningen och påbörjar en återbeskogning av kalmark. Detta skapar ett fuktigare lokalklimat och en positiv spiral. Större mängd biomassa som binder CO2.
I industrialiserade länder med stor användning av biomassa som t ex Sverige, Finland och Canada kan massabruken öka sin användning av bränsleved för att utvinna kol och sälja som klimatkompensering. Om vi antar att ett bruk idag förbrukar 100.000 ton ved för sin energiförsörjning skulle de behöva dubbla vedmängden om de skall få samma energimängd från en pyrolys där kolet utvinns. 200.000 ton ved alltså som genererar 50.000 ton kol. Marknadsvärde 50×2,5=125 miljoner kronor vid kolpris 2500kr/ton.
Merkostnad för den dubbla vedmängden 100.000 ton eller ca 300.000 m3 á 200kr/m3=60 miljoner. Det finns alltså en 50% marginal
Eftersom kolet är värdeskapande i sin senare användning finns goda skäl att tro att kringkostnader kan tas av andra aktörer i värdekedjan. Man kan också anta att betalningsviljan för att konkret föra bort kol ur kretsloppet kan vara högre än 700 kr/ton CO2 (2500kr/ton kol) i en inledande fas. Om inte annat bör den matcha CCS-teknikens kostnadsbild. Pionjärer borde därför kunna få mer betalt för att täcka teknikutvecklingskostnader.
Men finns det avsättning för allt kol i jordbruket? Svensk skog växer med ca 8,3 miljoner m3 varje år men vi avverkar bara 5,3. Om vi antar att mellanskillnaden på ca 1 Megaton biomassa tillsammans med omställning av tidigare uttag på 1 Megaton kan generera 0,5 Megaton biokol så åtgår 50.000 ha åkermark som doseras med 10 ton kol/ha. Det finns ca 2,6 miljoner ha åkermark i Sverige så ca 2% skull behövas varje år. Kanske inte helt orimligt med påfyllning var femtioende år! Sveriges årliga fossila CO2 utsläpp är på ca 60 Megaton så biokolet skulle bara kompensera för 3% av utsläppen. Ingen lösning för att bli fossilfria med andra ord. Här krävs storskalig CCS!
